Svensk ordbok 2009, webbversion
verb uttryckte uttryckt, pres. uttrycker
ut|tryck·er●(ha förmåga att) använda ord
på visst sätt, för att ge uttryck åt tanke, åsikt, känsla e.d.
komm.uttrycka sig korrekthon uttrycker sig väl både i tal och skrifthan kände att han inte kunde uttrycka sig frittuttrycka sig SÄTT (om ngt/SATS)sedan 1830