Svensk ordbok 2009, webbversion

u`ttrycka sig verb uttryckte uttryckt, pres. uttrycker ut|­tryck·er●(ha förmåga att) an­vända ord på visst sätt, för att ge ut­tryck åt tanke, å­sikt, känsla e.d. komm.uttrycka sig korrekthon uttrycker sig väl både i tal och skrifthan kände att han inte kunde uttrycka sig frittuttrycka sig SÄTT (om ngt/SATS)sedan 1830